Om Du vill prata med någon som har varit patient på Santa Monica går det bra att kontakta kontoret i Falköping för telefonnummer till någon av våra referenser.

Efter 3 år med prostatacancer innebar biopsin ett glädjebesked för Per-Olof.

Torbjörn drabbades av hjärtinfarkt

Sten vann kampen!

Rehabilitering vid reumatoid artrit

Så besegrade Gudrun sin cancer

Efter år med hormonella besvär fick Susanne äntligen hjälp på Santa Monica

Med ett PSA på 850 gav statistiken Christian högst 5 år att leva

Efter 3 år med prostatacancer innebar biopsin ett glädjebesked för Per-Olof.

Per-Olof Blixt från Sparsör gick som så många andra i hans ålder på regelbundna hälsokontroller för att ta ett så kallat PSA-prov. I september 2004 ville hans urolog ha med honom i en studie och därför ville man först konstatera att han verkligen inte hade någon cancer. Trots att hans PSA inte hade visat något oroväckande fann man att Per-Olof ändå hade en tumör med ett gleasonvärde på 4. Eftersom detta värde inte var alarmerande nöjde man sig med kontroller en gång i halvåret. I oktober 2006 hade dock hans PSA stigit till 8,1 vilket enligt hans urolog innebar att det var dags för en operation.
Per-Olof, som då hade gått med i prostatacancerföreningen Pro Liv i Göteborg, hade hört både ris och ros om vad en sådan operation kunde innebära och bestämde sig efter mycket funderingar för att tacka nej till operationen och lämna sin urolog som inte erbjöd några andra alternativ. Naturligtvis kantas ett sådant beslut av mycket oro och vånda men Per-Olof fick stöd av bekanta och även av sin läkare på vårdcentralen.
Efter rekommendationer från en av Santa Monicas tidigare patienter tog Per-Olof kontakt med personalen i Falköping och i februari 2007 var Per-Olof en av de första patienterna att behandlas på Santa Monicas nyöppnade rehabiliteringscentret där.
På Santa Monica möttes Per-Olof av personal som hade tid och kunskap att möta hans oro, funderingar och behov. Ett individuellt anpassat behandlingsprogram togs fram och han följdes noga av Santa Monicas läkare under behandlingen. Per-Olof fick under behandlingsperioden även kost- och livsstilsråd inför hemkomsten. "Man blir snabbt som en i familjen här bland personalen och sina medpatienter" är Per-Olofs spontana kommentar om mottagandet och tillvaron under vistelsen. En stor del av behandlingen är just den där känslan som infinner sig då man får ett positivt bemötande av medmänniskor som bryr sig och har tid. De fräscha lokalerna med ljusa och trevliga behandlingsrum är naturligtvis också en fördel.
Efter sin första behandlingsperiod har Per-Olof följt hemprotokoll enligt läkarens rekommendationer och han har också besökt Santa Monica vid ytterligare ett tillfälle för uppföljande behandling.
Redan i slutet av maj 2007 hade Per-Olofs PSA-värde gått ner till 0,25. I september 2007 var hans PSA -värde under 0,1 men han rekommenderades ändå av sin nya urolog att göra en biopsi för att vara på den säkra sidan. Resultatet av biopsin i januari 2008 innebar ett stort glädjebesked då man inte längre kunde påvisa någon tumör. I efterhand har Per-Olof fått bekräftat från sin nuvarande urolog att han gjorde rätt som valde bort operationen vilket Per-Olof förstås inte är sen att hålla med om.

Upp

Torbjörn drabbades av hjärtinfarkt

Mellan jul och nyår 2001 drabbade sjukdomen Torbjörn Westerling, då 45 år, som en blixt från en klar himmel. I ett slag förändrades hans liv.

På kvällen hade han upplevt influensaliknande symtom och på efternatten vaknade han med kraftiga bröstsmärtor. Det blev ambulansfärd till sjukhuset och provsvaren visade att Torbjörn haft en liten infarkt. En angiografisk undersökning på Kärnsjukhuset i Skövde visade att ett kranskärl var helt förtätat och ett annat var blockerat med 70%-iga förtätningar på två ställen. En bypassoperation planerades inom 4 månader.

Under väntetiden växte tanken fram om att han skulle söka vård på Santa Monicas sjukhus i Polen. Under denna tid arbetade Torbjörn som logistikansvarig på Santa Monica informationscenter i Falköping och hade haft många telefonsamtal med patienter som blivit mycket bättre eller helt besvärsfria efter sin vistelse i Polen. Skulle han också bli hjälpt?

I februari påbörjade han sina tre veckors vistelse på sjukhuset i Kamien Pomorski. Veckoprogrammet var intensivt och främsta målet med behandlingen för Torbjörn var att förbättra cirkulationen och öka blodets syrehalt. Utöver alla behandlingar lades också stort fokus på att Torbjörn skulle fortsätta med ett individuellt anpassat hemprotokoll, regelbunden motion och ändrade kostvanor.

Hjärtats kapacitet mäts genom ett sk arbetstest med watt som måttsenhet. En frisk person i Torbjörns ålder bör ha mellan 170 och 250 W, där 250 är det bästa värdet. I Skövde gjorde Torbjörn ett test i februari, innan han for till Santa Monica i Polen. Resultatet var 120 W, en tydlig indikation på att en operation var nödvändig.

Redan efter en veckas behandling på Santa Monica kände Torbjörn att något hade hänt i kroppen, han orkade betydligt mer än tidigare. Efter hemkomsten till Sverige mådde han så bra att han ringde sin kardiolog i Skövde och förklarade att han inte längre kände sig i behov av sin inbokade bypassoperation. Ett nytt arbetstest på sjukhuset planerades men inte förrän i september.

På sommaren gjorde Torbjörn ett återbesök i Polen. ”Kroppen behöver regelbunden service. Precis som man servar bilar och datorer, behöver man se till sin kropp!” Man skulle önska att alla hade möjlighet att unna sig en ”service” av kroppen en eller två gånger per år. Tyvärr slarvar man ofta med detta när man tycker man mår bra. Behandlingarna på Santa Monica föll väl ut. Det nya arbetstestet i september visade att värdet hade stigit från 120 W i februari till 230 W, alltså nära det övre värdet på 250 W. Läkaren var mycket imponerad: ”Jag vet inte vad de har gjort med dig i Polen, men det de har gjort har de gjort mycket bra. Du är nu en ”vanlig” människa igen, vilket betyder att vi inte kallar dig till kontroller, utan du får höra av dig till oss, om du får problem.”

I dag arbetar Torbjörn på Falköpings golfklubb. Han går och tar blodprover varje år på vårdcentralen. Torbjörn tar fortfarande vissa skolmediciner i kombination med Santa Monicas kosttillskott. Nitrosprayen som han blev ordinerad efter infarkten och som han använde dagligen före resan till Polen ligger dock oanvänd sedan behandlingen på Santa Monica.

”Jag är naturligtvis mycket lättad över att det har fungerat så bra och att jag har sluppit en stor och omfattande operation, något som jag hade varit tvungen att genomgå, om jag inte fått behandling på Santa Monicakliniken. Jag anser mig som lyckligt lottad.”

Om någon skulle vilja kontakta Torbjörn går det bra att ringa honom på mobilnr: 0702-10 40 74

”Jag har fått en andra chans – tack vare Santa Monica!”

Upp

Sten vann kampen!

När man ringer Sten Carlsson svarar en vital, energisk person i kamratlig ton. Sten har många bollar i luften, men ett läkarbesked för många år sedan höll på att göra slut på allt.

En Spanien-semester 1995 slutade i oro. Han hade fått blod i urinen och ringde en läkare. Några dagar senare kom beskedet på mobiltelefon, när han var ute på ett uppdrag med några anställda:
”Det är bäst att du kommer upp, så att vi får talas vid.” Så låter det knappast, om allt står rätt till. Och budskapet var kärvt: vi har hittat två tumörer, stora som dadlar i urinblåsan. Den måste bort. Vi gör en ny blåsa av en bit tunntarm och så får du vänja dig vid en påse. Men det gjorde inte Sten. Han vägrade blankt, vilket fick läkaren att ringa hustrun Christina: din man har kanske bara några månader kvar. Tumören kommer att äta sig igenom blåsan och angripa lymfkärlssystemet.

Med tungt hjärta lämnade Sten Karolinska sjukhuset men fastnade för en löpsedel vid utgången. Två män var avbildade som båda sökt sig till Santa Monicas sjukhus i Polen.

Mindre än en vecka senare var företagsledaren Sten Carlsson, van vid snabba beslut, på plats i Kamien Pomorski. Läkarjournaler hade han hunnit fixa dessförinnan, vilket gav klartecken.

Han tillbringade den vanliga vårdtiden på tre veckor på Santa Monicas sjukhus och tror själv att hypertermibehandlingen var det som fällde avgörandet.

Vid hans hemkomst var läkaren mycket nyfiken och trodde sig kunna plocka billiga poäng. Vi väntar med cellgifter, medan proverna analyseras, sade han generöst. Så kom svaret: kom hit så ska du få en sommarpresent. Den bestod i beskedet att han var fullt frisk! Ingen negativ förändring kunde konstateras.

Efter denna första behandlingsomgång 1995 har Sten besökt Santa Monica ytterligare 3 gånger för behandling och rekreation. ”Min fru och jag trivs så bra där nere”, säger han. Vid ett tillfälle följde en reporter från Aftonbladet med honom ner, vilket resulterade i en mycket positiv artikel.

Sedan Stens första besök på Santa Monica har han varit på 24 läkarbesök i Sverige vilka samtliga visat att han är cancerfri. Vid ett läkarbesök frågade Sten: Varför tror du inte på det här? Svaret blev: ”Vi är skolade att ta till kniven”.

Vad nu än läkarna är skolade till så lever Sten Carlsson idag, fri från cancer, ett aktivt liv som egenföretagare.

Upp

Rehabilitering vid reumatoid artrit

Vistelserna på Santa Monicas behandlingscenter har gett Eve Anita Dokken nytt livsmod.

Eve Anita Dokken, som bor i Hunndalen utanför Gjövik i Norge, är en i en stor skara, som med framgång har sökt sig till Santa Monica för behandling och rehabilitering vid en degenerativ sjukdom. Så här berättar hon om detta:

”Det började med att jag i tidigt 90-tal fick problem med en 12årsjeksel (kindtand) som sprack och därför rotfylldes med amalgam. Efter detta blev jag väldigt trött och kunde inte sova på hela dygnet. Om jag försökte arbeta, blev det som om kroppen vissnade. Jag hade ingen energi, kände mig helt tom och fick problem med minnet. Men så läste jag i lokaltidningen om en dam som beskrev sina symptom som amalgamförgiftning. – Detta stämmer ju in på mig, tänkte jag och tog kontakt med henne. Hon tipsade mig om en homeopat, som hade specialiserat sig på kvicksilverförgiftning. Jag uppsökte henne och fick bekräftat att det var amalgamförgiftning jag led av. Hon hjälpte mig med vitaminer och mineraler samt homeopatiska preparat. Nästa steg var att en tandläkare började sanera mina tänder, en tand var åttonde vecka. Men efter varje gång jag hade varit där, blev jag bara sämre och sämre. Mina leder började svullna och jag måste konsultera en läkare. Jag fick en remiss till en reumatolog som kunde konstatera att det var artrit jag led av. Jag prövade först guldsprutor men blev ännu sjukare, inte så underligt kanske, eftersom det ju finns kvicksilver (!) i de injektionerna. Jag reagerade med kraftig allergi i form av hudutslag. Sedan dess har jag testat 6-7 olika mediciner med samma negativa resultat.

När jag var som sjukast var det ett tandvårdsförbund, Tenner og Helse, som tipsade mig om Santa Monica. Jag reste ner till Polen 2003 och tillbringade tre veckor där med intensiv behandling med bl a utrensning för att avlägsna kvicksilver och andra tungmetaller samt stödbehandling och ett hemprogram. Efter ett par månader började jag känna av en förbättring även om mina giktsmärtor kvarstod. Vid den här tiden kände jag inte till Dr Donsbachs metoder vid artrit.

Det skulle dröja ända till 2007, då jag läste i nyhetsbrevet ”Initiativet” från Santa Monica om att man nu i Falköping erbjuder rehabilitering vid artrit och sökte mig därför dit i november 2007. Där var jag i en vecka och genomgick ett omfattande rehabiliteringsprogram vilket fick mig att känna en klar förbättring. Jag fick också under veckan tid för personlig konsultation med Dr Donsbach samt möjlighet att lyssna på hans föreläsningar vilket var mycket givande och lärorikt. Det var för övrigt så många människor där att salen var full. Under två dagar hade han patient-konsultationer plus föreläsningar om kvällen, imponerande i hans ålder att ha så mycket energi! Personalen var helt fantastiskt älskvärd och förekommande. Maten var utmärkt och lokalerna ljusa och trevliga. Metoderna för att träna upp kroppen var behagliga: vattenmassagesäng, vibrations-platta som får hela kroppen att vibrera, syreberikande bastu (fantastisk!) samt oljebad med vattenmassage. Ansiktszonterapi och livsstilsanalys samt ljusterapi på morgonkvisten ingick också i behandlingsuppehållet. Övernattningen fungerade utmärkt med kort promenad-avstånd till kliniken.

Jag upplever fortfarande en del smärtor men på ett annat sätt än tidigare. De här smärtorna kan betecknas som ”herxheimer”, vilket innebär att det jag intar verkar och att smärtorna avtar allt eftersom. Mitt hår har fått bättre kvalité, huden är fin och jag upplever en ökad balans såväl fysiskt som psykiskt. Förändringen är så stor att t o m min läkare i Norge är överraskad. Jag kommer att fortsätta med mitt hemprotokoll och planerar också ett återbesök till Santa Monica inom kort.

Du som läser detta får gärna kontakta mig på tel. 0047 61188196 !”

Småstadsidyllen Gjövik vid den stora sjön Mjösa är Eve Anita Dokkens hemort.

Upp

Så besegrade Gudrun sin cancer - ”Strikt kosthållning, vård på Santa Monica och järnvilja”

Efter julen -94 måste Gudrun Pettersson från Tumba uppsöka en vårdcentral för smärtor i mellangärde och buk. Prov visade att levervärdena var onormalt höga. Hon hade urinbesvär, blödningar från underlivet, kramper i mellangärdet och högra benet var avdomnat. Men någon hjälp erbjöds inte. En remiss för ytterligare undersökning kunde husläkaren inte ge på denna sjukdomsbild, ty det skulle enligt honom förstöra statistiken! I september -95 konstaterade en medicinläkare förtjockade gallväggar. Hon hade nu också kräkningar och band vatten i kroppen. Därför fick hon remiss till Danderyds sjukhus och undersöktes där med gastroskopi och skiktröntgen. Då, i juni -96, kom det förlamande beskedet: en tumör på bukspottskörteln i området mellan tolvfingertarmen och gallblåsan. Gudrun fick en tid på Karolinska sjukhuset, som bara hade en obeprövad behandling med strålkanon att erbjuda, ett erbjudande som man dessutom senare drog in pga lokaliseringen av tumören. Hon fick istället rådet att gå hem och ”ha det skönt” de 6 månader hon enligt läkaren hade kvar. Gudrun lämnade sjukhuset med ett löfte om en ny röntgen efter tre månader och med sin egen starka övertygelse om att hon skulle” lura systemet” och överleva.

Gudrun hade samlat vetande om cancer alltsedan en ung släkting gick bort i sjukdomen vilket gjorde att hon hade kommit i kontakt med Josef Östlunds teorier om kosthållningens betydelse. En viktig ingrediens i hans kostråd är groddar av mungbönor. De är rika på B17, även betecknat laetril. Hon kände sig redan bättre av detta och har fortsatt att lägga mungbönor i blöt för groddning. Kramper och andra besvär försvann, men röntgen visade trots det att tumören fanns kvar i oförändrad storlek.

På Alternativa Cancermässan i Stockholm hade Gudrun hört föredrag om behandling på Santa Monica och kontaktade därför Falköpingskontoret och på senhösten 1996 reste hon till Kamien Pomorski tillsammans med maken Stig. Där mötte hon ett rent och fräscht sjukhus med omtänksam uppmärksamhet på patienterna.

1997 gjorde hon ett nytt besök på Santa Monicas sjukhus. Sin cancer höll hon i schack och hade återkommande kontakter med sin läkare på Karolinska sjukhuset för uppföljande röntgen. Den 22 mars 2000 kom glädjebeskedet: tumören är borta, 3 år och 8 månader efter det att den upptäcktes. En seger för alternativ medicin och kostomläggningar i kombination med en människas okuvliga vilja. Idag, 12 år, efter diagnosen är Gudrun fortfarande cancerfri enligt senaste magnetröntgen hon genomgick 2006.

Upp

Efter år med hormonella besvär fick Susanne äntligen hjälp på Santa Monica!

1995 började Susanne Moback som då var 26 år få besvär med hälsan. Till en början var det inte några specifika symtom utan mer en känsla av att något var fel. Efter ett tag började hon få mjölkproduktion i båda brösten trots att det var 3 år sedan hennes första graviditet. En graviditet som innebar stora hormonella bekymmer, stor viktuppgång och högt blodtryck och som slutade med kejsarsnitt efter två och ett halvt dygns påfrestande förlossningsarbete.
Susannes läkare noterade med hjälp av provtagning att hormonet prolaktin låg något högt om än ej alarmerande. Susanne skickades hem med ordinationen att sluta klämma ut mjölken i brösten så skulle det gå över av sig självt.
1997 föddes Susannes andra barn denna gång med hjälp av värkstimulerande dropp. Barnet vägde nästan 5000 g vilket enligt förlossningsläkaren berodde på Susannes förhöjda leveromsättning och därmed höga blodglukos. Hon rekommenderades att inte skaffa fler barn.
Susanne tog efter båda sina förlossningar hjälp av viktväktarna för att gå ner i vikt och var efter sin andra förlossning nere i sin normalvikt igen.
1998 började Susanne återigen gå upp i vikt trots att hon fortfarande var aktiv i viktväktarna och att hon då också spelade fotboll och tränade löpning. Hon började vid denna tid återigen få problem med mjölkproduktion i båda brösten samt med mellanblödningar som senare övergick i helt utebliven menstruation. Hennes vikt rusade upp till väl över 100 kg och hon började få besvär som hjärtarytmi, högt blodtryck, värmevallningar och håravfall samt ökad hårväxt i ansiktet. Efter ett besök på akutintaget pga hjärtbesvär påbörjades medicinering med betablockerare för att dra ner på hjärtfrekvensen. De hormonprover man tog tyckte läkarna inte var tillräckligt mycket utanför referensramarna för att tas på allvar och man ordinerade förutom betablockerare endast viktnedgång.
2002 tog Susanne den första kontakten med Santa Monicas informationscenter i Falköping och fick via Santa Monicas medicinska rådgivare rådet att göra en röntgen för att utesluta ev fel på hypofysen. Detta var en undersökning som Susannes svenska läkare inte alls ville ge remiss för och där stod nu Susanne med alla sina besvär utan hjälp.
I november 2002 åkte slutligen Susanne ner till Santa Monica i Polen och fick där göra en röntgen som tack och lov inte visade några förändringar på hypofysen. Pga den ökade produktionen av Prolaktin satte läkaren i Polen snabbt in en medicin som hämmar utsöndringen av Prolaktin och redan andra dagen kände Susanne en avsevärd skillnad "som om temperaturen inne i huvudet kröp ner - en avslappnande och skön känsla spred sig". I tre veckor fick Susanne sedan omfattande behandlingar på Santa Monica och redan en månad efter hemkomst kunde såväl Susanne som hennes omgivning märka en väsentlig skillnad. Hon kände sig lugnare och mindre forcerad och omgivningen kommenterade att hon såg starkare och gladare ut. Efter fyra månaders tät uppföljning med provtagningar, hemprotokoll med diverse kosttillskott och mediciner samt kontakter med Santa Monicas medicinska rådgivare och läkare upplevde Susanne att hon var tillbaka där hon var innan hon blev sjuk. Hon kunde träna, fylldes av energi och för första gången på ett och ett halvt år återkom menstruationen. Hon gick stadigt ner i vikt och närmade sig normalvikt, hjärtslagen normaliserades, håret blev tjockare och hennes menstruation regelbunden.
Efter Susannes besök i Polen kunde hon helt sluta med betablockerarna. Hon uppfyllde också en dröm och utbildade sig till sjuksköterska för att senare börja arbeta på ambulansen.
Susanne kan fortfarande känna att hon är känslig vid yttre påverkan som ex stress. Eftersom hon numera studerar till narkossköterska kan stressnivån ibland vara ganska hög, därför blev glädjen stor när hon fick höra att Santa Monica numera erbjuder behandling i Falköping vilket resulterade i en kortare behandlingsomgång med medföljande livsstilsråd.

För den som vill prata med Susanne går det bra att ringa henne på tlf.nr: 0734-24 58 14

Upp

Med ett PSA på 850 gav statistiken Christian högst 5 år att leva!

1998 fick Christian Mayer, Alingsås, beskedet att han hade prostatacancer, PSA låg på alarmerande 850 och hans läkare lät honom förstå allvaret och att prognosen innebar att han hade en svår tid framför sig. Under 3 års tid genomgick Christian hormonbehandling och tankarna började så småningom formas om att det kanske fanns något annat som kunde vara till hjälp. Intresset för komplementärmedicin fick han delvis av en god vän som också gav honom rådet att söka sig till Santa Monicas sjukhus i Polen. I oktober 2001 reste så Christian till Santa Monicas sjukhus i Polen för en treveckors behandling.
Behandlingen var omfattande och innebar också en hel del förändringar i Christians livsstil. Med god hjälp av sin fru, Gunnel, har han sedan dess bl a ändrat sitt kosthåll, även om han ibland får ”återfall”. Som exempelvis när han besöker sitt forna hemland Österrike och njuter av den goda maten.
Christian har tagit till sig huvuddragen i Dr Donsbachs behandlingskoncept men han lyssnar också på andra röster. En bok som på senare år har betytt mycket för honom är Karin Öckerts bok Smärta i focus. Bli din egen medicinska detektiv. Där betonas bl a vikten av att bygga upp sitt egna immunförsvar. Från Tyskland känner han igen flera inslag som exempelvis värmebehandlingen. Komplementärmedicinens syn på stressens inverkan på hälsan är också något Christian har stor respekt för.

Redan en månad efter hans besök på Santa Monica var hans PSA-värde nere på 8 och hans läkare på urologavdelningen på Sahlgrenska var ytterst förvånad och kunde knappt tro att det var sant. Man bestämde att det inte var aktuellt att starta någon cellgiftsbehandling. Christian har sedan sin Polen-vistelse hela tiden parallellt med sina kontakter i den svenska sjukvården haft en kontinuerlig kontakt med Santa Monicas personal för uppföljning och förändringar i hans hemprotokoll. Efter ett återbesök i Polen 2002 var PSA nere på 1,5 och Christian har sedan dess gjort flera återbesök i såväl Polen som i Falköping för uppföljande behandlingar och rehabilitering vilket han är mycket positiv till. På Santa Monica finns det kunniga människor som vill göra sitt yttersta för att förhöja livskvalitén, förlänga livet och stärka kroppens eget försvar. Men viktigast av allt är att man själv måste bidra till tillfrisknandet genom att vara positivt inställd. ”Jag litar på personalen! Det här kommer vi att klara tillsammans!” Han tycker heller inte att man endast bör fokusera på PSA-värdet, då det inte alltid speglar hela sanningen.
Den som vill veta mer om Christian Mayers väg tillbaka till hälsa får gärna kontakta honom på tel. 0322-632038 .